Frida

Nu närmar det sig fott folk, med stora steg och det känns som att jag med mina korta ben inte hinner ikapp.
Tiden springer ifrån mig på något sätt. Idag träffade jag christian och adam och sa hej då till dem när jag tog
 över på golfen.
Det var sjukt jobbigt, det trodde jag inte att det skulle vara. Jag tror inte att det har att göra
 med att jag och christian har vart tillsammans för det var lika jobbigt att säga hejdå till Adam, och ja jag grät!
Nu har jag sagt hejdå till dem och till erik. Moa ska jag träffa imårn och lika så Linnéa, det är dem som kvarstår
om man bortser från Jon, mitt hjärta.

Jon kommer iaf hem så jag hinner träffa honom vilket känns underbart. Jag trodde inte att han skulle hinna det
 men så ringde han och sa att han kommer hem på torsdag, hjärtat gjorde volter i bröstet på mig ska jag säga!
Jag älskar honom så mycket! Jag har skrivit ett litet brev till honom som jag gömt i den bok han fått av mig.
Den ska jag lägga fram så att han hittar den när han kommer hem och jag har åkt. Jag skrev ner det viktigaste jag vill säga honom för att jag vet att det inte kommer bli lätt att säga till honom utan att gråta. Jag vill vara säker på att han får veta det.

Nu sitter jag här med Thelma och myser. Ska se om det går nåt bra på teve tänkte jag. Imårn blir det promenad såklart, lunch med monica, fixa naglarna och sen fest ;)