Frida

Det går fort, fort tills dess att jag och Jon ska skiljas åt för att vara ifrån varandra i flera månader. Det går fort och snart står vi där. Helt sjukt.
Ändå går tiden så långsamt. Det känns som en evighet sedan han höll om mig och kysste mig och ändå var det bara i torsdags! Han ska vara borta en vecka till! Också helt sjukt, jag antar att det är för att jag vill ha hem honom så att vi kan få ut det mesta av den sista tiden tillsammans. Det gör ont att behöva skiljas åt och det är så mycket jag vill säga till honom. Men jag hoppas det kan fungera även fast vi inte ses varje dag. Jag vet vad jag vill och jag hoppas att vi båda vill åt samma håll.